"Detta är en berättelse om några människor, som från sina hem i Ljuder i Småland utvandrade till Nordamerika. De var de första som utflyttade från sin ort. De kom från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. De var jordens folk och de kom från en släkt, som sedan årtusenden hade brukat den jord de lämnade."
Så börjar Vilhelm Moberg sitt epos Utvandrarna, en historia som fortfarande berör efter så många år. Mellan 1846 och 1930 emigrerade nästan 1,3 svenskar till ett nytt liv i ett främmande land, och var femte svensk utvandrare över Atlanten kom från Småland.
Från riksväg 25 vid Lessebo tag av mot Ljuder, fortsätt några kilometer till Åkerby vägskäl. Kör sedan rakt fram mot Långasjö och skylten "Korpamoen". Ta av till vänster och fortsätt till det lilla torpet.
I UTVANDRARNAS FOTSPÅR
LJUDER
Vi börjar vår resa i Ljuder den ort Karl-Oskar och Kristina lämnade 1850 för att skapa ett nytt liv. Ljuders kyrka är från utvandrarnas tid och på kyrkogården ser vi gravstenar som bär vittnen om återvändande emigranter.
Intill kyrkan ligger de gamla kyrkstallarna och på en kulle strax innan kyrkan ligger några vackra byggnader med Ljuders hembygdsmuseum. Sommarservering 15/6-31/7.
I sockenstugan mitt emot kyrkan ligger Amerikarummet.
ÅKERBY VÄGSKÄL
Åkerby vägskäl, med en vägvisare mot Ljuder, Kråksjö, Skruf och Linneryd, var mötesplatsen för bygdens utvandrare. Här mötes de med sina sista ägodelar för färden mot Karlshamn där båten mot Amerika väntade. Det finns en minnessten med en karta över Ljuder på baksidan.
KORPAMOEN
Enligt Moberg var Korpamoen uppdiktat och ett generellt namn för alla fattigtorp i Småland men för att öka förvirringen pekade Moberg en gång ut var torpet borde ha legat på en karta. Huset är ett gammalt drängatorp som flyttats till platsen och skall enligt teckningar likna det soldattorp Moberg tillbringade sina första år i livet. Namnet Korpamoen har torpet fått efter romansviten. Torpet är öppet sommartid, fritt inträde.
Kör tillbaka till Ljudervägen och ta vänster. Vid Kråksjö by följ skyltar mot Moshult.
MOSHULT
En vackert slingrande väg leder oss mot Mobergs födelseby Moshult. Här växer enen i hagar och skogsgläntor i den lilla idyllen som en gång haft både sågverk, torvindustri, glasbruk och egen järnvägsstation. Den gamla stationen, ett stort rött hus, ligger vid utkanten av Moshults by. Intill stationen ligger Moshultsflyet där torven bröts. Här arbetade Vilhelm Moberg några somrar som ung.
Strax efter statonshuset kommer ett vägskäl, vänd av till vänster mot Moshultamåla. Efter 50 meter på vänster sida ligger Påvelmåla skola. Halvvägs upp i backen ligger Moshults pestkyrkogård.
PESTKYRKOGÅRDEN
Bland de gamla ekarna har bygdens folk rest ett träkors till minne av pestoffren under epidemin 1710-11. Pesten spred sig genom en båt från Riga som anlöpte hamnen i Kalmar. Hälften av befolkningen i Kalmar län dog varav en del ligger begravda på denna kyrkogård.
PÅVEMÅLA SKOLA
På den tid när Moberg gick i skolan låg den mitt inne i skogen. Barnen gick bara fyra månader om året i skolan, tre år i småskolan, fyra i folkskolan. Moberg var en ganska busig elev och fick sänkt betyg i uppförande. Skolan flyttades till sin nuvarande plats i Moshultamåla by på 1950-talet men den som vill se den ursprungliga platsen kan ta av på en liten körväg norr om byn och sedan följa en liten stig några hundra meter in i skogen.
DUVEMÅLA
Byn där Mobergs farmor föddes och platsen som sägs ha inspirerat Moberg till romanens Kristina. Här finns ett gammalt bondehem som skall spegla den tiden och ett litet café med hembakade kakor.
Duvemåla ligger strax norr om Emmaboda.
I Växjö finns Utvandrarnas Hus för dig som vill veta mer.